En vandring av tro, uthållighet och hopp – från slutet av
1980-talet till i dag.
Slutet av 1980-talet
De första stegen för den antiokiskt-ortodoxa närvaron i Sverige
Den antiokiskt-ortodoxa närvaron i Södertälje går tillbaka till slutet av
1980-talet och utgör en viktig milstolpe i arbetet med att grunda och
organisera den antiokiskt-ortodoxa närvaron i Sverige och de nordiska länderna.
I takt med att allt fler ortodoxa troende kom till Sverige och bosatte sig här
under decennierna som följde – med sin ortodoxa tro, sitt kyrkliga arv och sina
andliga traditioner – växte behovet av en kyrklig gemenskap som kunde samla dem
och göra det möjligt för dem att leva sitt tros- och liturgiska liv i det nya hemlandet.
Genom initiativ och gemensamma ansträngningar från en grupp ortodoxa troende
började tanken på en organiserad antiokiskt-ortodox kyrklig närvaro i Sverige ta form.
I slutet av år 2008 kom fader Gregorios Salloum från Libanon till Sverige, närmare
bestämt till Södertälje. Ett av besökets främsta syften var att möta de ortodoxa
troende som bodde i Sverige, kartlägga deras antal och deras andliga och pastorala
behov, samt undersöka möjligheten att grunda och organisera ett antiokiskt-ortodoxt
kyrkligt arbete i landet.
Sverige tillhörde vid den tiden kyrkligt det antiokiskt-ortodoxa stiftet i Europa,
med säte i Frankrike. Genom kontakterna mellan de troende, fader Gregorios och de
ansvariga kyrkliga instanserna i Europa kunde de troendes önskan och behov av en
mer organiserad och stabil kyrklig närvaro i Sverige föras fram.
Trots begränsade resurser och många praktiska svårigheter under denna tid fortsatte
de troende att samlas och be. Med tro och uthållighet strävade de efter att bevara
sina ortodoxa traditioner och att samla kyrkans barn i en gemensam andlig och
kyrklig gemenskap.
1990-talet – 2013
Mot ett grundat och organiserat församlingsliv
I takt med fortsatta kontakter och de besök som kyrkans företrädare gjorde
framträdde allt tydligare de steg som krävdes för att organisera det
antiokiskt-ortodoxa kyrkliga arbetet i Sverige.
I slutet av 1990-talet fastställdes den kyrkliga ram som skulle reglera det
ortodoxa arbetet i Sverige, varefter en ny period av organiserat pastoralt och
liturgiskt arbete tog vid.
I detta sammanhang sändes munkprästen Jean Mansour från Frankrike för att ta det
pastorala ansvaret och tjänsten i den antiokiskt-ortodoxa kyrkan i Södertälje.
År 2010 fick församlingen i Södertälje, för första gången i den
antiokiskt-ortodoxa kyrkans historia i Sverige, ett organisationsnummer hos
Skatteverket som juridisk förening. Det bidrog till att ge det kyrkliga arbetet
en tydligare organisatorisk och rättslig ram i Sverige.
År 2013 upphöjdes fader Jean Mansour till arkimandrit. Åren som följde såg en
utvidgning av det pastorala arbetet tack vare samarbetet mellan de ortodoxa
präster som kommit till landet och bosatt sig här och de antiokiskt-ortodoxa
troende, samt de migrationsvågor som ledde till att allt fler medlemmar av den
antiokiskt-ortodoxa kyrkan kom hit. Den kyrkliga verksamheten kom att omfatta
allt större geografiska områden, och ortodoxa gemenskaper och församlingar växte
fram och utvecklades – med arabiskt och mellanösternskt ursprung såväl som
svenskt – i flera svenska städer och regioner. Den kyrkliga närvaron vidgades
gradvis till att omfatta ett bredare område i de nordiska länderna.
Denna period innebar dock, vid sidan av tillväxten och den pastorala
verksamheten, också stora inre utmaningar. Meningsskiljaktigheter kring
förvaltningen av kyrkliga och organisatoriska angelägenheter ledde till splittring
och avstånd mellan gemenskapens medlemmar. Det fick flera troende att dra sig
undan, den kyrkliga verksamheten i Södertälje avtog och gemenskapen gick in i en
svår period i sin historia.
2022 – 2023
En ny tid och återuppbyggnaden av församlingslivet
År 2022 vidtog Hans Saligheter Patriark Johannes X, patriark av Antiokia och hela
Östern, åtgärder för att följa upp den kyrkliga situationen i Sverige och undersöka
de utmaningar som den antiokiskt-ortodoxa kyrkan i Södertälje då stod inför.
Efter en tid av uppföljning, och i syfte att omorganisera det kyrkliga arbetet,
fattade Patriark Johannes X den 2 maj 2023 beslutet att utse arkimandrit Antonios
Bitar till ansvarig för det antiokiskt-ortodoxa kyrkliga arbetet i Sverige och de
nordiska länderna.
När fader Antonios tillträdde sitt pastorala ansvar inleddes en ny period med
målet att åter samla de troende och på nytt blåsa liv i det kyrkliga och
pastorala livet.
Genom pastoralt arbete och hängiven tjänst, i nära samarbete med de troende och
församlingsrådet, organiserades det kyrkliga livet gradvis om. De heliga
liturgierna och den pastorala verksamheten återupptogs, och stora ansträngningar
gjordes för att övervinna följderna av den föregående perioden, återuppbygga
förtroendet och stärka andan av enhet och gemenskap bland kyrkans barn – och för
att återvinna förtroende och anseende gentemot myndigheter, institutioner,
organisationer och svenska kyrkor.
Officiellt besök
Det pastorala arbetet under denna period präglades av en strävan efter öppenhet,
ansvarstagande, samarbete och tjänandets anda. Församlingsrådet och de troende
spelade en avgörande roll i att återuppbygga gemenskapen och föra dess uppdrag vidare.
Som en del av denna pastorala förnyelse antogs namnet
»Guds Moder Bebådelse församling – Södertälje«
som församlingens namn – ett uttryck för dess kärlek till den allraheligaste
Gudsmodern och för dess trohet mot den antiokiskt-ortodoxa tron och traditionen.
I ett senare skede organiserades den nuvarande församlingen som en ideell förening
och tilldelades ett organisationsnummer hos Skatteverket, vilket gav den en
självständig organisatorisk och rättslig ram i Sverige.
Präster vid den heliga liturginAltaret med tända ljus
I dag
Församlingen i dag
År 2025 fattades beslutet att förflytta arkimandrit Antonios Bitar från hans tjänst
i Sverige, för att han skulle fortsätta sitt uppdrag och sin pastorala tjänst inom
stiftet Tripoli, Koura med omnejd i Libanon.
Guds Moder Bebådelse församling i Södertälje fortsätter i dag sin
kyrkliga och pastorala väg, trogen sitt uppdrag att samla de troende kring den
eukaristiska måltiden, att stärka andan av kärlek och gemenskap dem emellan, att
bevara den ortodoxa tron och troget föra den vidare till kommande generationer.
I väntan på en permanent prästtjänst tar församlingen för närvarande hjälp av flera
ortodoxa präster som är bosatta i Sverige och som tjänar sina egna församlingar. De
bidrar till att den heliga liturgin och övriga liturgiska och kyrkliga tjänster kan
firas efter de möjligheter som finns.
Historien om Guds Moder Bebådelse församling i Södertälje är en vandring av
tro, uthållighet och hopp. Under de gångna decennierna har gemenskapen
gått igenom många skeden av grundande, tillväxt, utmaningar och återuppbyggnad,
men de troendes tro och deras omsorg om sin kyrka har varit avgörande för att
uppdraget kunnat fortsätta.
I dag fortsätter församlingen sin väg med hopp och förtröstan på Gud, buren av sitt
uppdrag att tjäna de troende, att bevara den antiokiskt-ortodoxa tron och föra den
vidare till kommande generationer, och att stärka andan av kärlek, enhet och
tjänande – under den allraheligaste Gudsmoderns beskydd och förbön.
På den allraheligaste Gudsmoderns förbön ber vi Herren bevara vår församling och
dess barn, och befästa den i tro, kärlek och enhet, så att den förblir ett vittne
om Kristus och ett levande budskap i detta land.
أواخر الثمانينيات
البدايات الأولى للحضور الأنطاكي الأرثوذكسي في السويد
يعود تاريخ الحضور الأنطاكي الأرثوذكسي في مدينة سودرتالية إلى أواخر ثمانينيات القرن
الماضي، ويشكّل هذا الحضور محطةً مهمة في مسيرة تأسيس وتنظيم الوجود الأرثوذكسي الأنطاكي
في السويد والبلدان الإسكندنافية.
فمع تزايد أعداد المؤمنين الأرثوذكسيين الذين قدموا إلى السويد واستقروا فيها منذ عقود،
حاملين معهم إيمانهم الأرثوذكسي وتراثهم الكنسي وتقاليدهم الروحية، برزت الحاجة إلى إيجاد
إطار كنسي يجمعهم ويتيح لهم ممارسة حياتهم الإيمانية والليتورجية في وطنهم الجديد.
ومن خلال المبادرات والجهود المشتركة التي بذلتها مجموعة من المؤمنين الأرثوذكسيين، بدأت
تتبلور فكرة تأسيس حضور كنسي أنطاكي أرثوذكسي منظّم في السويد.
وفي أواخر عام 2008، قدم الأب غريغوريوس سلّوم من لبنان إلى السويد، وتحديدًا إلى مدينة
سودرتالية، في زيارة كان من أبرز أهدافها التواصل مع المؤمنين الأرثوذكسيين المقيمين في
السويد، والتعرّف إلى أعدادهم واحتياجاتهم الروحية والرعائية، ودراسة إمكانية تأسيس وتنظيم
عمل كنسي أنطاكي أرثوذكسي في البلاد.
وكانت السويد آنذاك تابعة كنسيًا للأبرشية الأنطاكية الأرثوذكسية في أوروبا والتي كان مقرها
فرنسا. ومن خلال التواصل بين المؤمنين والأب غريغوريوس والمرجعيات الكنسية المسؤولة في
أوروبا، أمكن إيصال رغبة المؤمنين وحاجتهم إلى تأسيس حضور كنسي أكثر تنظيمًا واستقرارًا في
السويد.
وعلى الرغم من محدودية الإمكانات وكثرة الصعوبات العملية التي واجهت المؤمنين في تلك
المرحلة، فإنهم واصلوا اجتماعاتهم وصلواتهم، وسعوا بإيمان وثبات إلى المحافظة على تقاليدهم
الأرثوذكسية، وجمع أبناء الكنيسة في إطار روحي وكنسي مشترك.
التسعينيات – 2013
نحو تأسيس وتنظيم العمل الكنسي
مع استمرار التواصل والزيارات التي قام بها ممثلو الكنيسة، بدأت تتبلور بصورة أوضح الخطوات
اللازمة لتنظيم العمل الكنسي الأنطاكي الأرثوذكسي في السويد.
وفي أواخر تسعينيات القرن الماضي، تم تثبيت الإطار الكنسي الناظم للعمل الأرثوذكسي في
السويد، لتبدأ بعد ذلك مرحلة جديدة من العمل الرعائي والليتورجي المنظّم.
وفي هذا السياق، أُرسل الراهب الكاهن جان منصور من فرنسا لتولّي المسؤولية الرعائية والخدمة
في الكنيسة الأنطاكية الأرثوذكسية في مدينة سودرتالية.
وفي عام 2010 حصلت الرعية في سودرتالية لأول مرة في تاريخ الكنيسة الأنطاكية الأرثوذكسية في
السويد على رقم تنظيمي من مصلحة الضرائب كجمعيّة معنوية، الأمر الذي أسهم في إعطاء العمل
الكنسي إطارًا تنظيميًا وقانونيًا أكثر وضوحًا في السويد.
وفي عام 2013، رُقّي الأب جان منصور إلى رتبة الأرشمندريت، وشهدت السنوات التالية توسعًا في
نطاق العمل الرعائي بفضل التعاون بين الكهنة الأرثوذكسيين الذين قدموا إلى البلاد
واستوطنوا فيها والمؤمنين الأنطاكيين الأرثوذكسيين، بالإضافة إلى موجات الهجرة التي أدت إلى
ازدياد أعداد الوافدين من أبناء الكنيسة الأنطاكية الأرثوذكسية، حيث امتد النشاط الكنسي
ليشمل مناطق جغرافية أوسع، كما نشأت وتطورت جماعات ورعايا أرثوذكسية، سواء من أصول عربية
ومشرقية أو من أصول سويدية، في عدد من المدن والمناطق السويدية، كما اتسع الحضور الكنسي
تدريجيًا ليشمل نطاقًا أوسع في البلدان الإسكندنافية.
غير أن هذه المرحلة، إلى جانب ما شهدته من توسع ونشاط رعائي، واجهت أيضًا تحديات داخلية
كبيرة. فقد أدت الخلافات المتعلقة بإدارة الشؤون الكنسية والتنظيمية إلى حدوث انقسامات
وتباعد بين أبناء الجماعة، الأمر الذي تسبب في ابتعاد عدد من المؤمنين وتراجع النشاط الكنسي
في سودرتالية، ودخول الجماعة في مرحلة صعبة من تاريخها.
2022 – 2023
مرحلة جديدة وإعادة بناء الحياة الرعائية
في عام 2022، اتخذ صاحب الغبطة البطريرك يوحنا العاشر، بطريرك أنطاكية وسائر المشرق، خطوات
لمتابعة الوضع الكنسي في السويد والوقوف على التحديات التي كانت تواجه الكنيسة الأنطاكية
الأرثوذكسية في سودرتالية آنذاك.
وبعد مرحلة من المتابعة، ومن أجل إعادة تنظيم العمل الكنسي، اتخذ غبطة البطريرك يوحنا
العاشر، بطريرك أنطاكية وسائر المشرق، قرارًا في الثاني من أيار 2023 بتعيين الأرشمندريت
أنطونيوس البيطار مسؤولًا عن العمل الكنسي الأنطاكي الأرثوذكسي في السويد والبلدان
الإسكندنافية.
ومع تسلّم الأب أنطونيوس مسؤوليته الرعائية، بدأت مرحلة جديدة هدفت إلى إعادة جمع المؤمنين
وإحياء الحياة الكنسية والرعائية من جديد.
ومن خلال العمل الرعائي والخدمة المتفانية، وبالتعاون الوثيق مع المؤمنين ومجلس الرعية،
أُعيد تنظيم الحياة الكنسية تدريجيًا، واستؤنفت القداديس الإلهية والأنشطة الرعائية، وبُذلت
جهود كبيرة لتجاوز آثار المرحلة السابقة وإعادة بناء الثقة وتعزيز روح الوحدة والشركة بين
أبناء الكنيسة خاصةً، واستعادة الثقة والاعتبار أمام الحكومة والمصالح والمنظمات والكنائس
السويدية عامةً.
زيارة رسمية
وقد اتسم العمل الرعائي في هذه المرحلة بالسعي إلى الشفافية وتحمّل المسؤولية والتعاون وروح
الخدمة، وكان لمجلس الرعية والمؤمنين دور أساسي في إعادة بناء الجماعة واستمرار رسالتها.
وفي إطار هذه النهضة الرعائية، تم اعتماد اسم:
«رعية بشارة والدة الإله – سودرتالية»
اسمًا للرعية، تعبيرًا عن محبتها لوالدة الإله الكلية القداسة، وعن تمسكها بالإيمان
والتقليد الأرثوذكسي الأنطاكي.
وفي مرحلة لاحقة، تم تنظيم الرعية الحالية كجمعية غير ربحية، وحصلت على رقم تنظيمي لدى
مصلحة الضرائب السويدية، مما أرسى لها إطارًا تنظيميًا وقانونيًا مستقلًا في السويد.
الكهنة في القداس الإلهيالمذبح والشموع المضاءة
اليوم
الرعية في الوقت الحاضر
في عام 2025، صدر قرار بنقل الأرشمندريت أنطونيوس البيطار من خدمته في السويد لمتابعة
رسالته وخدمته الرعائية ضمن أبرشية طرابلس والكورة وتوابعهما في لبنان.
وتواصل رعية بشارة والدة الإله في سودرتالية اليوم مسيرتها الكنسية
والرعائية، محافظةً على رسالتها في جمع المؤمنين حول المائدة الإفخارستية، وتعزيز روح
المحبة والشركة بينهم، والمحافظة على الإيمان الأرثوذكسي ونقله بأمانة إلى الأجيال القادمة.
وفي انتظار تأمين خدمة كهنوتية دائمة للرعية، تستعين الرعية حاليًا بعدد من الكهنة
الأرثوذكسيين المقيمين في السويد والقائمين على خدمة رعاياهم، والذين يساهمون في تأمين
إقامة القداس الإلهي وسائر الخدم الليتورجية والكنسية بحسب الإمكانات المتاحة.
إن تاريخ رعية بشارة والدة الإله في سودرتالية هو مسيرة إيمان وثبات ورجاء. فعلى
امتداد العقود الماضية، مرّت الجماعة بمحطات متعددة من التأسيس والنمو والتحديات وإعادة
البناء، إلا أن إيمان أبنائها وحرصهم على كنيستهم كانا عاملين أساسيين في استمرار رسالتها.
واليوم، تواصل الرعية مسيرتها برجاء وثقة بالله، حاملةً رسالتها في خدمة المؤمنين،
والمحافظة على الإيمان الأرثوذكسي الأنطاكي، ونقله إلى الأجيال القادمة، وتعزيز روح المحبة
والوحدة والخدمة، تحت حماية والدة الإله الكلية القداسة وشفاعتها.
بشفاعة والدة الإله الكلية القداسة، سائلين الرب أن يحفظ رعيتنا وأبناءها، ويثبّتها في
الإيمان والمحبة والوحدة، لتبقى شاهدةً للمسيح ورسالةً حيةً في هذا البلد.
Late 1980s
The first steps of the Antiochian Orthodox presence in Sweden
The Antiochian Orthodox presence in Södertälje goes back to the late 1980s and
marks an important milestone in the work of establishing and organising the
Antiochian Orthodox presence in Sweden and the Nordic countries.
As more and more Orthodox faithful came to Sweden and settled here over the
following decades – bringing with them their Orthodox faith, their ecclesial
heritage and their spiritual traditions – there grew a need for a church
community that could gather them and make it possible for them to live their
life of faith and worship in their new homeland.
Through the initiative and joint efforts of a group of Orthodox faithful, the
idea of an organised Antiochian Orthodox church presence in Sweden began to
take shape.
In late 2008 Father Gregorios Salloum came from Lebanon to Sweden, and
specifically to Södertälje. One of the main purposes of the visit was to meet
the Orthodox faithful living in Sweden, to establish their number and their
spiritual and pastoral needs, and to examine the possibility of founding and
organising Antiochian Orthodox church work in the country.
At that time Sweden belonged ecclesiastically to the Antiochian Orthodox
archdiocese in Europe, with its seat in France. Through the contacts between
the faithful, Father Gregorios and the responsible church authorities in
Europe, it became possible to convey the desire and the need of the faithful
for a more organised and stable church presence in Sweden.
Despite limited resources and many practical difficulties during this period,
the faithful continued to gather and to pray. With faith and perseverance they
strove to preserve their Orthodox traditions and to gather the children of the
Church into a shared spiritual and ecclesial community.
1990s – 2013
Towards an established and organised parish life
As contacts continued and representatives of the Church made further visits, the
steps required to organise the Antiochian Orthodox church work in Sweden emerged
ever more clearly.
In the late 1990s the ecclesial framework governing Orthodox work in Sweden was
settled, after which a new period of organised pastoral and liturgical work began.
In this context the hieromonk Jean Mansour was sent from France to take up the
pastoral responsibility and ministry in the Antiochian Orthodox church in Södertälje.
In 2010 the parish in Södertälje received, for the first time in the history of the
Antiochian Orthodox Church in Sweden, a corporate identity number from the Swedish
Tax Agency as a legal association. This helped give the church work a clearer
organisational and legal framework in Sweden.
In 2013 Father Jean Mansour was elevated to the rank of archimandrite. The years
that followed saw an expansion of the pastoral work, thanks to the cooperation
between the Orthodox priests who had come to the country and settled here and the
Antiochian Orthodox faithful, as well as the waves of migration that brought an
increasing number of members of the Antiochian Orthodox Church here. Church
activity came to cover ever wider geographical areas, and Orthodox communities and
parishes grew and developed – of Arab and Middle Eastern origin as well as Swedish –
in a number of Swedish cities and regions. The church presence gradually widened to
encompass a broader area across the Nordic countries.
Alongside this growth and pastoral activity, however, the period also brought
considerable internal challenges. Disagreements concerning the administration of
ecclesial and organisational affairs led to division and distance among the members
of the community. Several of the faithful withdrew, church activity in Södertälje
declined, and the community entered a difficult period in its history.
2022 – 2023
A new era and the rebuilding of parish life
In 2022 His Beatitude Patriarch John X, Patriarch of Antioch and All the East, took
steps to follow up the ecclesial situation in Sweden and to examine the challenges
then facing the Antiochian Orthodox church in Södertälje.
After a period of review, and in order to reorganise the church work, Patriarch
John X decided on 2 May 2023 to appoint Archimandrite Antonios Bitar as the person
responsible for the Antiochian Orthodox church work in Sweden and the Nordic countries.
When Father Antonios took up his pastoral responsibility, a new period began with
the aim of gathering the faithful once more and reviving the ecclesial and pastoral
life anew.
Through pastoral work and devoted service, in close cooperation with the faithful
and the parish council, church life was gradually reorganised. The Divine Liturgies
and the pastoral activities were resumed, and great efforts were made to overcome
the effects of the preceding period, to rebuild trust and to strengthen the spirit
of unity and communion among the children of the Church – and to restore confidence
and standing before the authorities, institutions, organisations and Swedish churches.
An official visit
The pastoral work of this period was marked by a striving for transparency,
accountability, cooperation and the spirit of service. The parish council and the
faithful played a decisive role in rebuilding the community and carrying its
mission forward.
As part of this pastoral renewal, the name
»Annunciation of the Mother of God Parish – Södertälje«
was adopted as the name of the parish – an expression of its love for the all-holy
Mother of God and of its faithfulness to the Antiochian Orthodox faith and tradition.
At a later stage the present parish was organised as a non-profit association and
was granted a corporate identity number with the Swedish Tax Agency, giving it an
independent organisational and legal framework in Sweden.
Priests at the Divine LiturgyThe altar with lit candles
Today
The parish today
In 2025 the decision was taken to transfer Archimandrite Antonios Bitar from his
ministry in Sweden, so that he might continue his mission and pastoral service
within the Archdiocese of Tripoli, Koura and their dependencies in Lebanon.
The Annunciation of the Mother of God Parish in Södertälje
continues today on its ecclesial and pastoral path, faithful to its mission of
gathering the faithful around the Eucharistic table, of strengthening the spirit
of love and communion among them, of preserving the Orthodox faith and passing it
on faithfully to the generations to come.
While awaiting a permanent priestly ministry, the parish currently receives the
help of several Orthodox priests who live in Sweden and serve their own parishes.
They make it possible for the Divine Liturgy and the other liturgical and
ecclesial services to be celebrated according to the means available.
The history of the Annunciation of the Mother of God Parish in Södertälje is a
journey of faith, perseverance and hope. Over the past decades the
community has passed through many stages of founding, growth, challenge and
rebuilding, yet the faith of its people and their care for their church have been
decisive in allowing its mission to continue.
Today the parish continues on its way with hope and trust in God, carried by its
mission to serve the faithful, to preserve the Antiochian Orthodox faith and pass
it on to coming generations, and to strengthen the spirit of love, unity and
service – under the protection and intercession of the all-holy Mother of God.
Through the intercession of the all-holy Mother of God, we ask the Lord to keep our
parish and its people, and to establish it in faith, love and unity, so that it may
remain a witness to Christ and a living message in this land.